Det värmer verkligen ska ni veta och det är inte alltid det lättaste att försöka tänka positivt och njuta av varje stund med vår lilla vovve.
Men det hjälper när man hör så snälla saker och det hjälper även till att stärka oss i att vi gjorde rätt beslut som inte avlivade honom direkt.

Men sen så finns det ju självklart människor som inte alls förstår varför vi behöll honom och som kommer med sina klumpiga argument, som tex:

* Men det kommer ju säkert att kosta er mycket mer pengar att ha honom kvar ( jo det förstår vi med, men vi älskar honom och tycker att han är värd varenda krona)

* Det kommer ju bli mycket svårare för er att avliva honom sen när ni har fäst er ännu mer vid honom ( okej så vi ska strunta i hans liv för att det kommer blir svårt för oss sen när han försvinner ? Så egoistiskt tänker inte vi)

* Det finns ju inte så mycket ni kan göra med honom nu eftersom han inte får motionera särskilt mycket (nej men vi är lyckliga bara vi har honom i vår närhet, han ger oss så mycket ovillkrolig kärlek och det vill vi ge tillbaka till honom)

Men visst, alla tänker olika.

Just nu så är Zeke och jag hemma hos mamma och pappa.
Älskling är ute i furuby och hjälper sin pappa och lite annat.
Snart så ska mamma och jag ut och övningsköra, och efter det får vi väl se om jag o vovven åker hem.
Han kan ju nämligen inte låta bli att busa med wilma när han är här och han måste ta det lugnt.
Är bara så tråkigt att vara ensam hemma, men får väl storstäda lägenheten eller nått :P

Hoppas alla har det bra.

Ciao !